En vardag på Stena Danica
21 december 2008, 18:35 av Christopher Kullenberg Rothvall
I 25 år har hon seglat på samma linje, Stena Danica. Dagligen har hon lagt ut från Göteborg till Frederikshavn och tillbaka, minst två gånger. Den 26 oktober 2008 var jag med. Inte bara som en vanlig passagerare utan snarare som en sorts VIP-passagerare med mina intressen sett. Jag hade nämligen blivit inbjuden av överstyrman Alf Jakin ombord att få följa med på en dagstur för att se hur saker och ting funkade ombord ute i drift. Helt enkelt en julafton för mig!
Dagen började strax efter 09:00 då jag klev ombord på Stena Danica som gästpassagerare. Danica skulle i sedvanlig ordning lägga ut klockan 09:30 för att sätta kurs mot det lille landet i väster…
Här pågår lastning av diverse rullande fordon av olika slag och nationaliteter via de två akterramperna.
I Cityvarvets flytdocka låg för tillfället ett annat Stenafartyg, nämligen Stena Nordica. Hon låg på en varvsöversyn inför ett trafikskifte. Hon slutade nämligen att trafikera mellan Karlskrona och Gdynia den 20 oktober, istället skulle hon sättas in på Irländska sjön mellan Holyhead och Dublin som ersättare för Stena Seatrader som för tillfället ligger i upplag i Rotterdam, Holland.
Efter det att jag tagit en promenad på däck ringde jag överstyrman som öppnade för mig så att jag fick komma in på bryggan, alldeles lagom till avgången från Göteborg.
Exakt klockan 09:30 lade Stena Danica ut från Masthuggskajen och Stenas Danmarksterminal i Göteborg. Det var överstyrman Alf Jakin som stod på bryggvingen och satte oss i rörelse efter det att “loss för och akter” beordrats. Det var riktigt riktigt roligt för en landkrabba och sjöfartsmupp som jag att se och höra allt som händer uppe på bryggan när man går ut och in från hamnarna, mycket roligare än ett klassiskt bryggbesök ute till havs.
Ute i Skarvikshamnen låg två av Sirius Rederis tankfartyg. Närmast ligger Marinus som tillkom i flottan under januari 2008, samt Saturnus.
Strax innanför Nya Älvsborgs Fästning fick vi möte med denna gula tanker, Varkan Ege, som var på väg in mot Skarvikshamnen. Hon ropade upp Stena Danica på radion och frågade om hon kunde passera på vår styrbordssida eftersom hon skulle in till Skarvik.
Ett annat tankfartyg som låg inne i Göteborgs Hamn denna strålande gråa dag var den maltesiskflaggade tankern Giannutri, byggd 2004 och med en längd på 183 meter.
Varkan Ege är faktiskt så ny som hon ser ut, hon är nämligen av 2008 års modell. Hon byggdes av det turkiska varvet Dentas Gemi i Istanbul och hon har också turkisk flagg.
Aktern på Varkan Ege, ett fartyg som är 82 meter långt och 13,5 meter brett. Ägare är det turkiska bolaget Varkan Ege Denizcilik.
Göteborg är ändå en ganska stor hamn, vilket är lite synd att det talas såpass sällan om. Ute i Skandiahamnen låg ytterligare ett fartyg, nämligen X-Press Elbrus. Det är ett containerfartyg som byggdes 2005 på det kinesiska varvet Qingshan Shipyard i Wuhan. Hon har en flagg av det lite ovanligare slaget, nämligen en flagg från Antigua & Barbuda. Det är en ö-stat i Västindien och som är en del av Små Antillerna. Exotiskt så det förslår.
Utanför Älvsborg mötte vi en Stenakompis, nämligen Stena Freighter som kom på ingående till Göteborg från Travemünde. Hon har idag, den 21 december 2008, dockats på Cityvarvet för den årliga dockningen.
Färden genom hamnen och Göteborgs skärgård fortsatte och jag stormtrivdes uppe på bryggan. En bit ut fick vi ett möte med ett fartyg av det lite ovanligare slaget, en fartygstyp som man nästan inte trodde fanns längre. Men jo då...
Fartyget heter Pioner Karelii (IMO: 7733668), ett ryskt fartyg byggt 1978 vid Vyborg Shipyard. Hon är klassad som ett timmerfartyg på 130 meter och med ett djupgående på 8,5 meter.
Visst är det ett ganska vackert fartyg, ett klassiskt lastfartyg av en typ som man sällan ser nuförtiden. Enda gången man kan se denna typ av fartyg är på sjöfartsmuseer i form av vackra modeller. Men nu fick jag alltså se ett live, från Stena Danicas brygga. Det låter ju som om det var ett av mitt livs mest minnesvärda ögonblick, vilket det kanske inte riktigt var… Så därför bör det kanske tilläggas att jag inte var fullt så uppe i extas över detta möte mer än att jag nu konstaterar det unika i det och sällsyntheten av denna fartygstyp i våra vatten. Och visst var det en och annan sjöman på Danica som höjde lite på ögonbrynet vid denna syn i våra farvatten.
Man undrar ju lite vad hon gjorde här. Hon gick nämligen inte in till kaj utan ankrade bara upp på Rivöfjorden under någon timma. Vid 10:45 fortsatte hon igen mot Oskarshamn som var hennes destination. Troligen var det bunkring som var anledningen till hennes besök här i Göteborgs skärgård. Detta är verkligen ett fartyg som det skulle vara intressant att veta mer om.
När vi passerat Pioner Karelii var det dags att få en liten guidad visning av Danicas “behind the scenes” så att säga. Jag och överstyrman gick på en liten tur och bland annat fastnade jag för denna tavlan där Stena Danica och Stena Scandinavica ligger i samma docka i Kiel. Fantastisk syn, storasyster och lillasyster av en generation med Stenafärjor som jag är uppväxt med och som jag hoppas kommer att få gå i våra vatten ett bra tag till. Fler bilder på dem i samma docka finns här.
På däck 8 ligger kanske ett av Göteborgs längsta kök… Köket går rakt igenom hela fartyget, från för till akter och är säkert över 100 meter långt. Stena Danica själv är 155 meter.
Inga små kokplattor direkt i denna byssan, inga små grytor heller.
Efter rundturen gick vi upp till bryggan igen. På en av pulpeterna där står denna minidanica i papp – i de gamla stenafärgerna. Undertecknad har själv några stycken liknande, men dock inte i de gamla guldfärgerna som denna modellen är i utan i den blåa kostymen.
Här har vi babords bryggvinge, tagen klockan 10:30. Stena Danica brukar ankomma till Frederikshavn vid 12:45, alltså 3 timmar och 15 minuter efter avgång.
Vy från bryggan förut. För mig som icke sjöman och sjöfartsintresserad är bryggan på ett fartyg den absolut roligaste platsen att vara på, perfekt sikt, man slipper stå ute i kylan för att fota fartyg och man kan få all tänkbar information om fartyg omkring. Dock var det inte så mycket fartyg ute förtillfället, men ändå.
Här har vi då själva hjärnan på Stena Danica. Eller kanske hennes ögon? Ögon som sitter 24 meter över havet. Man hade tydligen fått nya radaranläggningar installerade på bryggan, bland annat monitorn längst till vänster på denna bilden. Dock verkade besättningen inte helt hundraprocentigt nöjda med den, den var lite plottrig och bokstäver och symboler väldigt små. Kanske en vanesak, kanske ett jobbigt problem. Vad vet en landkrabba som jag. Jag kan bara jämföra med en vanlig skärm till datorn på kontoret och det är lite jobbigt om man måste luta sig fram och nästan slicka på skärmen för att se om bokstäverna är för små. Då vill man ju gärna kunna ändra upplösningen.
Jag skrev förut att det var ganska dåligt med fartyg ute denna dagen. Men vi passerade ändå en del, bland annat akter om en stor tanker, den grekiskflaggade Delta Sailor. Hon byggdes 2005 i Sydkorea åt det grekiska rederiet Delta Tankers och mäter exakt 249,99 meter. Detta förbryllade mig något, men skulle det kunna ha något att göra med någon form av klassningar att hon inte är exakt 250 meter eller mer?
Samtidigt som jag stod ute på däck och skådade Delta Tanker passera i kylan passerade Wilson Sund [PDF] akter om Stena Danica. Så visst var det lite trafik ändå. Wilson Sund är ett bulkfartyg som opereras av det norska rederiet Wilson Shipmanagement. Hon är 112 meter lång och byggdes 1999 i Serbien med namnet Isnes, men hamnade i norska händer 2002.
Delta Sailor akterifrån. När jag tog denna bilden var hon på väg söderut mot Östersjön. Slutdestinationen okänd…
Stena Danica stävade vidare och medan överstyrman Alf Jakin och andra delar av fartygsledningen hade söndagsmöte var det “hopp och lek” för mig ute i det verkliga livet, livet som en helt vanlig passagerare på en Danmarksfärja. Efter denna fotopromenad på däck tog jag en sväng ombord.
Bland annat besökte jag konferens och eventlokalen Mistral, som även fungerar som bufférestaurang under högsäsong. När jag åkte var det Halloweentider, så därför bjöds barnen på skräckfyllda upplevelser här i Mistral. Tur man inte är barn längre så man kan skilja verklighet från sagor…
Besöka tandläkaren kanske? Och frisören?
En vy över inredningen vid det aktra trapphuset på däck 8. Givetvis passade jag på att dra lite i banditerna, men utan utdelning. Bara några slantar fattigare.
I fören på däck 8 ligger Metropolitan À la carte- & buffét restaurang, fin och fräsch inredning tycker jag.
Akter om Metropolitan finner man snabbmatsrestaurangen Food City. Man förstår ganska snabbt att det behövs ett ganska stort kök innanför väggarna på däck 8 när i princip hela däcket är fyllt av restauranger.
Innan jag gick tillbaka till bryggan, som lilla lyckliga jag hade free access till, tog jag en promenad till ute på däck. Visst är det härligt att stå i aktern och spana ut över kölvattnet. Visserligen var det ganska kallt denna mulna dag, men vattnet höll sig i alla fall i ytläge och virvlade inte runt i luften från ovan så att säga. Det gjorde livet så mycket trevligare! Jag är nämligen regnhatare.
Vy över båtdäcket på babordssidan. Den uppmärksamme ser att det står byggställningar lite längre ned. Det är för att det pågick underhållsarbeten dels på själva livbåt nummer 8 som var i land, dels på själva upphängningsanordningarna för just den livbåten.
Efter det gick jag som sagt upp på bryggan igen. Klockan var runt 12:00 och det var lunchdags. Alf erbjöd mig att få äta lunch tillsammans med befälen i befälsmässen, och det tackar man ju inte nej till! Så där satt lille jag tillsammans med kapten, överstyrman, maskinchef och några till och åt en utsökt sjölunch. Vad jag hört är sjömän ganska kräsna när det gäller maten, så det kan inte vara lätt att vara kock i mässbyssan inte. Men jag tyckte fisken smakade utsökt så från mig blev det helt klart godkänt.
Efter en kopp kaffe på maten styrde vi upp på bryggan igen, det var nämligen snart dags att lägga till i Frederikshavn. På vägen in mot hamnen mötte vi Margrete Læsø, färjan som alltså går till Læsø från Frederikshavn. Hon kallas tydligen för Læsøgrisen och enligt besättningen på Danica svarar man på just det namnet även över radio… Læsøgrisen, Læsøgrisen: Hvor har du din twist? (knorr alltså).
Så närmar vi oss hamnen och bryggvingarna bemannades inför passagen av pirarna.
Rakt in i hamnen ligger Danicas systerfartyg, Pride of Telemark, ex Stena Jultandica. Det är nästan tragiskt och se henne ligga där och mer eller mindre ruttna bort.
När vi var i färd med att lägga till följde jag med styrman Johan på en liten sväng till bildäck via backen som syns på bilden här. Det måste vara skönt att arbeta på en väderskyddad back.
Nere på bildäck var det dags att öppna de tre olika barriärerna ut till det fria, först och främst bogportarna. Här är panelen för det.
Jag klättrade efter Johan upp bakom rampen för att se bogportarna ur ett perspektiv man annars inte gör så ofta. Här glider de enorma käftarna isär och ljuset sipprar in från danskt territorium.
Innan Johan öppnade portarna helt och rampen fälldes ned gick han ned och fettade in en klack så att portarna skall glida så smidigt som möjligt.
Den ganska korta bulben syns när portarna öppnats. Det är verkligen fascinerande och se hur nära vi faktiskt låg kajen. Det är inte mycket som skiljer mellan kajen och bulben här.
Sedan fälldes rampen ned på dansk mark och överfarten från Sverige var fullbordad klockan 12:50. Nu återstod bara lossningen av Stena Danica.
Rampen nere på dansk mark som så många gånger förut. Ända sedan den 28 februari 1983 har hon trafikerat Frederikshavn.
Lossning av lasten pågår under styrman Johans övervakning.
Skåp med knappar som styr rampen. Undrar om den suttit där sedan Danica byggdes vid det franska varvet Chantiers du Nord et de la Mediterranee i Dunkerque.
När lasten lossats tänkte jag ta mig en liten tur runt om i Frederikshavn medan besättningen ändå genomförde de schemalagda säkerhetsövningarna.
S-märket i Stena Danicas bog. Jag tycker nästan det är synd att de så klassiska linjerna i fören är vitmålade numera. Förr var de guldfärgade, vilket givetvis sett lite illa ut nu. Men de kunde ju vara blåa?
Så lämnade jag Stena Danica bakom mig där hon låg med öppen mun.
Vid en av varvet Ørskovs kajer låg Trans Dania, ett norskt transportfartyg för dagstidningspapper. Hon förser bland annat Danmarks dagstidningar med tidningspapper och hon är byggd 1989.
Inne i Frederikshavn låg ett litet intressant passagerarfartyg, nämligen M/S Quest. Hon har legat i upplag i Frederikshavn sedan den 17 oktober och hon kommer att ligga ett tag till. Quest är nämligen ett litet polarkryssningsfartyg som gör turer i arktiska farvatten och i dessa områden är det ju tämligen mörkt så här års och därför ganska meningslöst att göra resor med passagerare dit.
Quest är byggd 1992 i just denna hamn vid varvet Ørskov Staalskibsværft, i Frederikshavn alltså. Från början gick hon i trafik på den Grönländska västkusten som en färja för rederiet Arctic Umiaq Lines. Hon hette då Saqqit Ittuk och gick i trafik med sina två systerfartyg Sarpik Ittuk och Sarfaq Ittuk. Arctic Umiaq Lines bedriver fortfarande trafik med Sarfaq Ittuk, men de andra två systrarna såldes alltså och båda agerar just nu som mindre polarkryssningsfartyg.
Saqqit Ittuk blev först omdöpt till Disko II under 2004 innan hon sedan såldes till bolaget Quest Owner Ltd under 2007 och fick sitt nuvarande namn Quest. När hon döptes om under 2004 byggdes hon bland annat om till att bli ett mindre kryssningsfartyg. Lägg extra märke till den snygga loggan på skorstenen här, kan det vara en isbjörnstass tro?
Under sommarsäsongen 2007 var Quest utchartrad till det danska resebolaget Albatros Travel, vilka hade grönlandskryssningar som specialitet. Under sommaren 2008 var det istället ett svenskt bolag som chartrade in henne, Polar Quest. Även under sommaren 2009 kommer Polar Quest att anordna resor med henne, bland annat 11-dagarsturer runt Svalbard. Tja, det låter inte helt fel, men det är ju inte gratis heller, 32 450:- för del i en trippelhytt… Polar Quest anordnar även resor med Quests systerfartyg som numera heter Ocean Nova. Här finns ett väldigt bra informationsmaterial om M/S Quest [PDF].
Så en bild på mitt transportmedel över havet för dagen, M/S Stena Danica… (Hittills i framställningen har jag nämnt hennes namn 23 gånger och jag är ledsen, men om ni fortsätter att läsa andra halvan av framställningen som finns här nedanför kommer ni att behöva läsa namnet 27 gånger till…)
Det var ganska mycket att titta på i Frederikshavn denna dag. Bland annat låg detta offshorefartyget, Sea Panther [PDF], i en av torrdockorna. Hon byggdes 1999 vid det norska varvet Havyard Leirvik AS. Från början hette hon Maersk Detector, men under 2004 fick hon namnet Billy Joe Ramey, vilket hon hette till 2006 då hon istället blev Sea Panther. Egentligen har Sea Panther ett blåmålat skrov, men här har man målat henne med en grå grundfärg. Det gjorde det aningen bökigt att identifiera henne, men jag kunde urskilja det gamla namnet Billy Joe Ramey på skrovet och på så vis kunde jag hitta information om hennes historia.
Givetvis var jag ju tvungen att kika på Pride of Telemark när jag var i land. Någon som jag pratade med ur Danicas besättning tyckte att jag skulle kliva rätt ombord på ett litet studiebesök. Och visst hade jag gärna velat det, det hade ju varit en dröm för mig! Men jag såg inte en enda kotte där förutom en bil som körde ombord i hög fart och jag känd inte riktigt för att bara glida ombord och försöka leta upp någon… Man vill ju inte riktigt få någon nisse som skriker “Hvad fanden gør du her, dit svin? UUUD” efter en… Näe, det är ju lite roligare att bli inbjuden då.
Men jag skall inte klaga, jag har faktiskt varit ombord en gång på henne för snart ett år sedan, nämligen den 26 januari 2008 då jag besökte varvet i Frederikshavn.
Det är fortfarande spännande att se vad som händer med henne. Hon ligger ute till försäljning för 232 miljoner norska kronor. Renoveringen av henne sedan grundstötningen i Hirtshals har gått på runt 90 miljoner enligt den danska tidningen Nordjyske. Nu är det dags för fler renoveringar eftersom huvuddäcket skall förstärkas. Vilket varv som får det jobbet är ännu inte klart.
Kanske kan det vara läge att bygga om henne till et flytande kontorskomplex med lunchrestauranger och parkeringshus? Skulle säkert kunna bli ett trevligt bygge, för jag har svårt att tro att så värst många är intresserade av henne i dessa dåliga tider.
Här vid kajen låg en av hennes rescuebåtar.
Det ser lite illa ut med den enorma svarta fläcken på sidan, hon ser nästan krigsskadad ut. Eftersom Kystlink numera är nedlagt har man målat över Kystlink-loggan på henne sedan denna bilden togs.
I den andra av Ørskovs båda torrdockor låg tankern Seahake.
Här står hennes livbåt på torra land.
Seahake hade just fått sig en ommålning och såg väldigt fin ut.
Jag tog mig en tur runt dockan och kikade på henne. Frederikshavn är underbart eftersom det är så öppet överallt. Det stod en och annan fiskare på dockans kant och så jag då. Här har vi Seahakes roder och propeller. Imponerande dimensioner på grejerna.
I aktern stod att hon hade Bremen som hemmahamn.
En annan vinkel på rodret och propellern.
När jag stod där längst ute på dockkanten kunde jag givetvis inte låta bli att plåta Stena Danica från denna vinkeln. Solen tittade fram lite då och då mellan de annars så gråa molnen.
Seahake byggdes 2003 vid Lindenau Schiffswerft i Kiel och hon ägs av rederiet German Tanker Shipping. Hon är 177 meter lång och gör 16 knop.
Här ligger bulben, nymålad och fin. Om man har lite fantasi ser bulben nästan exakt ut som ett halvt hjärta.
Seahake skulle säkert dockas ut kort efter det att jag tog dessa bilder på henne. Färgen skulle säkert bara torka klart.
Seahake rakt förifrån.
Ett litet utsnitt av Seahake.
Arbetarna på varvet höll på med de sista måleriarbetena, här målas det ena ankaret svart och fint. Undrar hur länge det får vara fint innan det ser likadant ut som förut?
Några bilder på Priden fick det också bli på tillbakavägen mot Stena Danica igen. Klockan var nu 13:45 och Danica skulle lägga ut klockan 14:30.
Skorstenen på Pride of Telemark som en gång såg exakt lika dan ut som Stena Danicas. Undrar hur denna skorsten ser ut om ett år?
Det har pratats om att Pride of Telemark skulle flyttas till Norge och Sandefjord där Kystlinks andra fartyg, M/S Kongshavn just nu ligger i upplag. Men ännu så länge ligger hon kvar i Frederikshavn och om man nu skall renovera hennes huvuddäck lär hon inte komma till Norge ännu på ett tag.
Undrar om man verkligen hade valt att renovera maskineriet på henne över huvud taget om man visste hur det finansiella läget skulle se ut nu? Hon är ju allt annat än lättsåld, denna lilla dam. Men tanken med att fixa till huvuddäcket är kanske att minska kostnaderna för en eventuell köpare och på så sätt locka till sig spekulanter… Bara en spekulation från mig…
Vid 14:10 kom jag tillbaka till Danica igen för att kika lite på lastningen.
Welcome Onboard! Det är inte så ofta man går ombord via bildäcket, men denna gången fick det bli så.
En av de enormt stora borgportarna.
Det börjar fyllas på med lastbilar på bildäcket.
Två år efter Estoniakatastrofen 1994 antog sex nordeuropeiska länder på initiativ av Sverige den så kallade Stockholmsöverenskommelsen. Den innebär bland annat att regler upprättades för hur bil- och passagerarfärjors stabilitet i skadat skick kan ökas. Bland annat blev en av konsekvenserna stora ombyggnader på bildäck på alla nordeuropeiska färjor. Det huvudsakliga var att bildäcken numera delas in i mindre enheter med vertikala väggar som fälls ned mellan lasten. Detta skall förhindra att de livsfarliga “fria vätskeytorna” uppstår. Kikar man mellan lastbilsraderna här på Stena Danica kan man se en ljus vägg som är nedfälld. Dessa skotten i sig är inte 100 procent vattentäta, det är bland annat öppet längst upp. Men de skall hindra vattenspridningen i ett initialt skede. Hur bra dessa skott egentligen är och om det rent av var en onödig åtgärd råder det dock delade meningar om. Finns bland annat en del intressant att läsa här: Kapitel ur e-boken Katastrofutredning. En annan intressant artikel skrevs i DN i samband med 10-årsdagen av olyckan 2004. Den finns här. Det är ganska tydligt två olika perspektiv på saken i dessa två texter.
Ytterligare en åtgärd efter Estonia var att det skulle finnas ytterligare en barriär mellan bogportar, bilrampen och själva bildäcket. Detta är det så kallade kollisionsskottet som här syns på bilden till höger och vänster. Det är ganska kraftiga helt vattentäta dörrar som inte direkt ger med sig om man sprutar med brandslangen på dem eller slår med hammaren.
Det blev en hel del last denna dag.
Klockan 14:28 lade så kapten ut från Frederikshavn mot Göteborg igen.
Quest ligger kvar vid kaj och något annat hade inte heller varit att vänta. Hon lär ligga här ända till säsongen börjar rulla igång igen i april eller däromkring.
Färjeläge 4 i Frederikshavn håller på att byggas ut. Det är Color Lines gamla färjeläge och nu utökar Frederikshavns Havn färjeläget för att man skall kunna ta emot större fartyg. Kanske vill man kunna ta emot Color Lines nybyggen Superspeed 1 och 2 som i dagsläget seglar mellan Hirtshals och Kristiansand, samt Hirtshals och Larvik.
Här på den norra piren har man stått och fotat färjor, ett riktigt bra fotoställe även om det är en aning bökigt att komma ut dit. Man behöver nästan ha med sig cykel för det är en bra bit att gå ut dit.
Vy från bryggvingen på styrbordssidan över Stena Danica och hamnen i Frederikshavn som vi håller på att lämna bakom oss.
Passade på att ta lite interiörbilder på bryggan när jag ändå hade kameran i högsta hugg. Här är pulpeten på styrbordssidan. Den används väl aldrig nästan eftersom Danica alltid ligger med babordssidan mot kaj, både i Göteborg och i Frederikshavn.
Det är ganska fräckt att såpass små knappar och spakar kan få ett så stort fartyg som Stena Danica i rörelse.
Här har vi hela bryggan, grönt och fint med en palm i förgrunden. Tycker verkligen att Danicas brygga är mysig, men det tycker man kanske inte om man arbetar där dag ut och dag in… Jag tycker knappast att kontoret som jag sitter på eller salarna i skolan som jag läser i är sådär jättemysiga…
En något suddig bild på ett fartyg som var på väg in till Frederikshavn samtidigt som vi var på väg ut. Tyvärr har jag inte lyckats med att identifiera vad hon heter. Men för att undvika missförstånd när Stena Danica skulle möta henne ropades hon upp på radion för att man ville säkerställa hur mötet skulle ske. Just in case.
Efter det fick jag mig en trevlig fotovisning av överstyrman Alf Jakin. Han visade bilder på fartyg som han varit på och bilder från platser han besökt. Bland annat var det bilder från kryssaren Explorer där han arbetat, ett fartyg som så tragiskt sjönk utanför den Antarktiska halvön den 23 november 2007. Det var helt fantastiska naturbilder som jag fick se från Antarktis och andra vackra platser på jorden.
Efter det var klockan 15:15 och jag tog mig en liten promenad ombord. Bland annat blev det en tur till Taxfreebutiken. Tror matroserna som öppnade för mig när jag knackade på bryggan efter min tur blev rätt förvånade när jag kom med två flak med öl…
En vy över Danicas livbåtar hann jag också med att plåta.
Och över akterdäcket som det brukar vara betydligt mer liv på om somrarna än vad det var denna dagen – helt av naturliga skäl.
Klockan 15:30 hade jag blivit lovad att få en liten visning i maskin också. Så därför tog jag hissen ned till däck 2.
Om det finns många knappar på bryggan så var det ännu värre nere i maskin. En kille som hette Andreas tog med mig på en tur i det långa maskinrummet.
Här har vi en verkstad där det fanns både det ena och andra. I alla fall tillräckligt med maskiner och utrustning för att klara av de mesta av arbetena som kan behöva göras ombord utan att man skall behöva uppsöka varv för minsta lilla grej.
I ett utrymme höll ett par killar på med att vaska rent, och det luktade riktigt fränt av medlet som de använde. Men vaskas behövdes ju…
Vi gick förbi alla de vattentäta skotten som hela tiden måste öppnas och stängas vid passage och kom ända fram till den förliga delen av maskinrummet. Här fanns bland annat bogpropellrarna. Danica har 2 st bogpropellrar på totalt 2500 hästkrafter, eller uttryckt i megawatt blir det 1,84 MW.
Vi fortsatte akterut och inne i detta långa maskinrum fanns så mycket olika grejer som man aldrig sett förut och som man inte har en aning om hur de funkar att det nästan är bäst att jag låter bli att ens försöka förklara vad allt är som på bilden ovan exempelvis. Är ju ingen Chalmerist, utan en blivande journalist… (Rimmade inte riktigt lika bra som jag hade hoppats på, attans också...)
Här har vi i alla fall en av hjälpmaskinerna, om inte jag förstått helt fel.
Och en av huvudmaskinerna. Det sitter 4 stycken Sulzer 12ZV40 dieslar här nere och det låter rätt bra under drift. Tur man hade öronproppar! De är 12-cylindriga bestar som totalt ger ut 34 800 hästkrafter, 8 700 styck. I megawatt räknat är det totalt 25,6 MW, kanske något som intresserar den motorintresserade. Varje cylinder är på 60,3 liter.
Akter om huvudmaskinerna drivs två propelleraxlar och här är en bild på en del av Stena Danica som jag faktiskt kan jämföra med systerfartyget Pride of Telemark…
Här är nämligen en bild från Pride of Telemarks maskinrum som visar samma sak fast från en motsatt vinkel…
Här har vi en bild på toppen av en av Danicas huvudmaskiner…
Och så här såg det ut i nästan exakt samma vinkel på Pride of Telemark den 26 januari 2008… Lite trasiga och lite knasiga var det några kända dockor som sjöng i ett barnprogram en gång…
Så en vy över maskinrummet där Danicas huvudmaskiner sitter.
Separatorer fanns här. De är relativt nyinstallerade och såg betydligt fräschare ut än de som fanns på Pride of Telemark. När man ser på denna bilden kan man knappt tro att det är från ett maskinrum på en färja byggd 1983 och som alltså är 25 år gammal.
Här syns en av propelleraxlarna, den cylinderformade historian till vänster i bild. Den snurrade rätt bra vill jag lova och jag hade inte riktigt känt för att lägga handen på den…
Nu har vi gått så långt akterut man kan komma i maskinrummet, om man inte skall börja skruva sig in i diverse tankar och annat vill säga. Här är en bild på en anordning som hänger ihop med rodret. Varje gång som kursen läggs om och rodret skall ge utslag för att ändra kursen rör sig denna stocken eller vad man skall kalla det. Inget ställe man sätter fingrarna på heller…
Här har vi en annan liten fyndig grej som jag är alldeles övertygad om att den har sin alldeles speciella funktion. Men tyvärr har jag glömt bort vad Andreas berättade om den, var ju ett tag sedan jag gjorde denna resan nu.
Propelleraxlarna igen. Man känner sig verkligen en aning bortkommen nere i maskinrummen och om jag hade valt en yrkesbana inom sjöfarten hade jag nog satsat på att arbeta på bryggan och med navigering istället för nere i maskin. Det känns lite instängt och väldigt mycket meckande och kanske aningen skitigt. Visst, det är kanske tjusningen med det också, men jag är inte fullt så tekniskt intresserad och så vill jag nog hellre kunna höra vad kollegorna säger utan att behöva skrika sig fullständigt fördärvad.
Kontrollrummet igen då. Massor av larmsystem som börjar tjuta om någon del av Danicas inre inte riktigt mår så bra…
Många pärmar och mycket papper fanns det också, vilket jag kan förstå inte riktigt kan vara så skoj att sitta och pilla med om man vill arbeta nere i maskin. Jobbar man här gör man ju knappast det för att arbeta med papper utan av tekniska orsaker, av ett tekniskt intresse som knappast kan innefatta pappersarbete, kan jag tänka mig. Men, pappersarbetet är ett nödvändigt ont i vårat byråkratisverige där myndigheter vill veta att olika miljökrav, säkerhetskrav och så vidare uppfylls.
Här har vi då Stena Danicas hjärna som kontrollerar själva hjärtat, kontrollrummet. Ser nästan ut som på ett kärnkraftverk.
Efter en halvtimme nere i maskin var det dags att åka upp över ytan igen – till mässen igen. Jag och maskinchefen tog hissen upp för att hugga in på middagen. Fast inte jag. Jag stod över, tyvärr eftersom jag lovat sambon därhemma att äta hemma. Men visst såg det läckert ut även denna gång. Men en macka och lite glass till efterrätt och en kaffe på det slank allt ned ändå. Det var väldigt trevligt och sitta i mässen och bara lyssna på snacket, så att säga. Bland annat om vad som kommer att göras med henne under dockningen och ombyggnaden i Bremerhaven nu mellan den 22 februari och den 30 mars 2009. Bland annat får hon en ombyggd ankstjärt och nya stabilitetstankar i aktern, dock inga som sticker ut så man kommer inte se någon större skillnad på henne när hon kommer tillbaka igen.
Efter middagen bar det av upp på bryggan igen, en numera mörk sådan. Här är en bild ut över styrbordssidan på Danica, taget från bryggvingen.
Klockan 17:48 började Stena Danica vända runt utanför Danmarksterminalen. Kapten gick ut på babords bryggvinge och styrde henne in i hamn. Här är bryggan i mörker med stadens ljus som susar förbi utanför.
Kapten backar in Stena Danica mot terminalen, som så många gånger förr… Undrar vilken som varit den absolut snabbaste överfarten som Danica någonsin gjort, för någon tur måste ju ha gått snabbare än andra. Och vilken som gått långsammast? Inte denna turen i alla fall, för exakt i tid klockan 18:55 låg Stena Danica i Göteborgs Hamn igen.
Stena Nordica i Cityvarvets docka, nu i mörker.
Det var verkligen en otroligt trevlig tur, en tur med Stena Danica så som man inte brukar uppleva den om man åker som en helt vanlig resenär. Men ibland skall man ha lite tur och få uppleva denna typen av VIP-turer! Jag knatade av en folktom Stena Danica några minuter efter 19:00, glad efter en mycket lyckad dagstur.
Besättningen på Stena Danica (50:e gången jag nämner hennes namn i detta inlägg, rekord!) skall verkligen ha ett särskillt stort tack från mig för denna enormt trevliga tur, gästfriheten uppskattas verkligen!
Trelleborg lämnade Göteborg På juldagen fylldes Göteborg med 8 Stenafartyg
Intressant läsning! Jag delar dock inte din åsikt om att den “nya” interiören är snygg. TYcker snarare att den känns steril och fattig. Tycker den gamla kändes lyxigare, med riktig nattklubb och restaurang. Minns förresten att det under slutet av 80-talet och början av 90-talet fanns två nattklubbar.
Om jag inte har fel så tror jag att det finns ett trapphus vid C-view som går upp till däck 9. Detta trapphus tror jag är helt i original.
— Christian 30 oktober 2009, 14:07 #
Tjena tjena!!
Mycket skoj att få läsa om din lilla resa med Stena Danica!! I övrigt en mycket intressant hemsida som jag precis hittat och nu ska fortsätta att utforska!! :-D
Hadet bra // Tomas
— Tomas 5 februari 2010, 16:58 #
Ja just det, en sak till.. Tack för att du nu har klargjort för mig hur det ligger till med Stena Jutlandica/Pride of Telemark.. :-D Det är nämligen så att när jag skulle köra ombord på Stena Jutlandica med min lastbil i 2000-talets början, så kände jag inte alls igen henne!! Jag kunde inte alls förstå det, jag var ju helt bergsäker på att hon var (iaf för mig) identisk med Stena Danica!! Jag hade ju rest med båda två när jag var yngre!! Men nu vet jag iaf hur det ligger till.. Jag var inte så senil iallafall då.. :-D Tack!!!
Tomas
— Tomas 5 februari 2010, 17:07 #
Väldigt intressant att läsa!
— Erik Calmfors 29 augusti 2010, 23:14 #